sympati (5/5-09)
Fotografen var här.
Imorses vaknade jag vid 08:00 (som vanligt), gick upp och gav Y mat sen när hon hade somnat om så satte jag mig och åt frukost.. Sen njöt jag här på morgonen för mig själv innan J vaknade. Va lite grinig på honom. Nu när Y får ersättning så kom vi överens om att vi skulle hjälpas åt på nätterna så båda två får en någorlunda natt-sömn. Grejen är den att när jag ber honom om hjälp på nätterna så blir han jätte grinig och vänder sig om och sen har han mage att säga på morgonen: "Usch va jag är trött, har sovit dåligt inatt.." URSÄKTA ! Tror han att jag är någon j*vla super-kvinna som orkar med och klarar av hur mkt som helst ? Öppenbarligen eftersom han aldrig hjälper till. Eller jag ska inte säga aldrig för det händer faktiskt att han hjälper till, men det är då inte ofta. Men i alla fall så ringde S imorses också och frågade ifall HAN kunde komma förbi, jag sa att det gick jätte bra, men att dom skulle komma och fotografera lägenheten och att vi skulle till BVC med lillan. Efter att dom va hade varit här och fotograferat så säger J att S kommer sen efter att han har hämtat N på dagis ! Det sa han då ingenting om imorses. Både jag och J är jätte förkylda och jag kände inte för att ha en väldigt aktivt barn springandes i våran lilla lägenhet. Då sa J att S kunde följa med hem en stund, och det gick jag med på. Sen kom även hans pappa och mamma. Och jag låg inne i sovrummet och försökte vila med Y.. Ni kanske förstår att det inte gick alltför bra. Deras ljudnivå var inte direkt låg, det lät som om dom var döva allihop och sen sprang N omkring och man hörde att hon var trött och rastlös, men det verkade ingen bry sig om ! Jag höll på att bryta ihop där inne i sovrummet. Fick ondare och ondare i huvudet och tårarna började rinna ner för mina kinder, men jag gick inte ut och sa till utan jag skickade ett sms (hade ingen större lust att gå ut när jag hade röda ögon pga att jag låg där inne och lipade) till J och skrev "Det är inte så lät att vila när ni pratat som om ni vore döva!", då skickade han tillbaka "Förlåt. Vill du att jag ska göra något ?" då blev jag idiot och skrev ett jätte långt sms om hur trött jag var på att jag inte fick någon hjälp när jag behövde den osv osv.. Sen tog det inte allt för lång tid innan ALLA och jag menar verkligen ALLA hade flytt lägenheten. Och gud va skönt det var.. Alltså jag tycker om hans familj men ibland blir det för mycket. Folk verkar inte förstå att jag också kan bli trött och behöver en paus i tillvaron. Nu tycker ni säkert att jag inte kan tänka så pga Y, men jag är inte mer än mänsklig !
JAG behöver också hjälp ibland ! JAG behöver en paus ibland ! JAG behöver också vila ibland !
Efter att alla hade gått härifrån så låg jag bara i sängen och njöt av tysnaden, men jag kunde inte somna. Hade alldeles för ont i huvudet och jag kände att jag inte kunde få någon ro direkt. J kom in och la sig brevid mig också, då hörde jag att Y började gny och jag visste att det snart var dags för henne att få mat, J går fram till hennes säng och försöker ge henne nappen (han trodde att jag sov fast jag låg bara och blundade) men det lyckade ju inte göra henne lugn heller. Jag satte mig upp och det första han säger är: "Lägg dig ner så fixar jag det här." Jag frågade vad klockan var och att hon skulle ha mat ungefär vid den tiden. Han gick då ut och gjorde iordning en flaska till henne.. Tror han att allting ska bli bra med en gång ? Att det räcker med att han visar att han kan en gång och sen är det bra ? Jag sa ingenting, men om han inte hjälper mig inatt så kommer jag nog bli idiot på riktigt.. Men det är väl bara att hoppas på det bästa..
Väntar fortfarande på besked. Än så länge ser det ljust ut för våran del, men man vet aldrig..
Imorses vaknade jag vid 08:00 (som vanligt), gick upp och gav Y mat sen när hon hade somnat om så satte jag mig och åt frukost.. Sen njöt jag här på morgonen för mig själv innan J vaknade. Va lite grinig på honom. Nu när Y får ersättning så kom vi överens om att vi skulle hjälpas åt på nätterna så båda två får en någorlunda natt-sömn. Grejen är den att när jag ber honom om hjälp på nätterna så blir han jätte grinig och vänder sig om och sen har han mage att säga på morgonen: "Usch va jag är trött, har sovit dåligt inatt.." URSÄKTA ! Tror han att jag är någon j*vla super-kvinna som orkar med och klarar av hur mkt som helst ? Öppenbarligen eftersom han aldrig hjälper till. Eller jag ska inte säga aldrig för det händer faktiskt att han hjälper till, men det är då inte ofta. Men i alla fall så ringde S imorses också och frågade ifall HAN kunde komma förbi, jag sa att det gick jätte bra, men att dom skulle komma och fotografera lägenheten och att vi skulle till BVC med lillan. Efter att dom va hade varit här och fotograferat så säger J att S kommer sen efter att han har hämtat N på dagis ! Det sa han då ingenting om imorses. Både jag och J är jätte förkylda och jag kände inte för att ha en väldigt aktivt barn springandes i våran lilla lägenhet. Då sa J att S kunde följa med hem en stund, och det gick jag med på. Sen kom även hans pappa och mamma. Och jag låg inne i sovrummet och försökte vila med Y.. Ni kanske förstår att det inte gick alltför bra. Deras ljudnivå var inte direkt låg, det lät som om dom var döva allihop och sen sprang N omkring och man hörde att hon var trött och rastlös, men det verkade ingen bry sig om ! Jag höll på att bryta ihop där inne i sovrummet. Fick ondare och ondare i huvudet och tårarna började rinna ner för mina kinder, men jag gick inte ut och sa till utan jag skickade ett sms (hade ingen större lust att gå ut när jag hade röda ögon pga att jag låg där inne och lipade) till J och skrev "Det är inte så lät att vila när ni pratat som om ni vore döva!", då skickade han tillbaka "Förlåt. Vill du att jag ska göra något ?" då blev jag idiot och skrev ett jätte långt sms om hur trött jag var på att jag inte fick någon hjälp när jag behövde den osv osv.. Sen tog det inte allt för lång tid innan ALLA och jag menar verkligen ALLA hade flytt lägenheten. Och gud va skönt det var.. Alltså jag tycker om hans familj men ibland blir det för mycket. Folk verkar inte förstå att jag också kan bli trött och behöver en paus i tillvaron. Nu tycker ni säkert att jag inte kan tänka så pga Y, men jag är inte mer än mänsklig !
JAG behöver också hjälp ibland ! JAG behöver en paus ibland ! JAG behöver också vila ibland !
Efter att alla hade gått härifrån så låg jag bara i sängen och njöt av tysnaden, men jag kunde inte somna. Hade alldeles för ont i huvudet och jag kände att jag inte kunde få någon ro direkt. J kom in och la sig brevid mig också, då hörde jag att Y började gny och jag visste att det snart var dags för henne att få mat, J går fram till hennes säng och försöker ge henne nappen (han trodde att jag sov fast jag låg bara och blundade) men det lyckade ju inte göra henne lugn heller. Jag satte mig upp och det första han säger är: "Lägg dig ner så fixar jag det här." Jag frågade vad klockan var och att hon skulle ha mat ungefär vid den tiden. Han gick då ut och gjorde iordning en flaska till henne.. Tror han att allting ska bli bra med en gång ? Att det räcker med att han visar att han kan en gång och sen är det bra ? Jag sa ingenting, men om han inte hjälper mig inatt så kommer jag nog bli idiot på riktigt.. Men det är väl bara att hoppas på det bästa..
Väntar fortfarande på besked. Än så länge ser det ljust ut för våran del, men man vet aldrig..
Kommentarer
Trackback
