begravning..
Men jag blev besviken..
Många utav dom kom inte !
Dom kanske inte vågade eller så ville dom inte..
Det är då man verkligen börjar fundera på sina egna vänner..
Jag vet att jag är sjukt dålig på att höra av mig till er alla, men jag försöker så gott jag kan att hjälpa till om det är något ni behöver hjälp med..
Jag hoppas ni förstår det...
När mitt ex/bästa vän dog var det många av de som stod honom nära som inte kom, därför att de kände att de inte klarade av det,eller ville minnas honom levande. själv tyckte jag(och tycker fortf) att det är brist på respekt och att man allt får ta sig i kragen o genomlida sin väns begravning,för den handlar inte om en själv utan om personen som ligger i kistan som man hållt kär i många år.Begravningen är ju ändå en slags hyllning och då vill man väl närvara även om ens hjärta är i miljoner krossade små bitar?
Endel tänker sig nog bara inte för..
Nåt som störde mig nästan ännu mer dock var att folk som inte var hans vän, gick på begravningen och grät och drog snyfthistorier om vilka goda vänner de var trots att man visste att dom aldrig gillat varran.Folk som snyltade på sorgen,hur hjärtlöst är inte det?(menar inte att det var bekanta som var ledsna,klart man måste få vara det. Men folk som tidigare snackat skit,och betett sig vidrigt påstod plötsligt att de var så goda vänner)
förstår din ilska.. ja kände samma inför min pappas vänner när han gick bort, visst dom dök upp på begravningen men sedan efter de så har varken jag eller mamma sett röken av dom å de har nu gått 5 år.... vet att några skyller på att de orkar inte bli påmind om honom genom att träffa oss o.s.v men de anser jag bara är fegt... dödsfall gör konstiga saker med människor, men ändå... man får ju tänka på de närmast anhöriga som står ensamma kvar. beklagar förresten din pappas bortgång... himla ledsamt... massa varma kramar mia
lla klarar dessvärre inte av en begravning, de vill hellre tro att människan är vid liv men att man inte hörs av.
Dagen innan pappas begravning ringde några som var bektanta sedan år tillbaka till oss och berättade att de inte kunde komma, de sa att de var förkylda men om de var det eller ej vet jag inte.
Men frun i familjen orkade knappt av att höra när vi berättade "pappa avled tyvärr imorses".
Tror ingen av de som inte kom ville något illa, de klarade kanske inte av att just säga "farväl". Beror det på att de inte orkade (lathet mao) så skulle jag bli riktigt förbannad/besviken på dom jag med.
Förstår att du är besviken Mikaela. Så skulle jag oxå känna. Brist på respekt, verkligen!
Ta hand om dej nu! massa massa kramar!!
